Vad är en konspiration? Finns konspirationer? Är det inte bara i X-files och Dan Browns värdelösa pusseldeckare som det finns hemliga sällskap som vill diktera världens öde? Vi har lärt oss att koppla ihop orden konspiration och teori på ett sätt som får oss att automatiskt avfärda alla idéer om hemliga sällskap, dolda regeringsagendor och komplicerat politiskt ränkspel bakom kulisserna. Det blir inte direkt bättre av att de här grejerna oftast utforskas av samma slags människor som köper skivor med delfinsång och hålfotsinlägg av bergskristall. Alternativt anarkistlitteratur från 1800-talet, livstidskonto på LOTRO och importerade tyska brädspel. Själv är jag av den senare kategorin, men jag hoppas att ni inte tänker sluta läsa bara för det.

Så vad är egentligen en konspiration? På riktigt? Historiskt är svaret enkelt; det är ett gäng medelålders män med makt som bestämmer sig för att genomdriva en agenda utan allmänhetens kännedom, eller med falska förespeglingar. Nazi-Tyskland var resultatet av en sådan konspiration. Tempelriddarorden och Förenta Staterna likaså. Lite längre fram i historien har vi en så lång räcka ekonomiska skandaler, politiska skumraskaffärer, och militära interventioner att jag inte orkar dra upp exempel ens en gång. Eller okej då: Enron, Skandia, Crusader-affären, Iran-Contras, IB-affären, Watergate, ockupationen av Palestina, CIA’s knarksmuggling och så vidare ad nauseum. Och nu har jag bara nämnt de som redan har avslöjats och hängts ut av historien. Visst skrev jag att en konspiration försökte vara hemlig? Eftersom det är just män med makt som ligger bakom de här grejerna – ofta i nära samarbete med underrättelseorganisationer, vars primära uppgift ju som alla vet är att förvirra, producera bevis för det ena och mörklägga bevis för det andra i nationens tjänst – är det inte överraskande att de flesta konspirationer förblir okända för det stora flertalet av jordens invånare. En av de vanligaste invändningarna mot konspirationsteori är: ”Men om det är så, varför har ingen avslöjat dem?”

Det har de ju! Nätet och välsorterade bokhandlar är proppfulla av skickliga avslöjanden av maktkonspirationer från Nero till Bushklanen, inte sällan utförda av före detta underrättelseagenter eller välrenommerade journalister. Men de drunknar i mediabruset, försvinner i det svarta minneshålet, drunknar i öl, sex och fotboll. För när putta kommer till knuffa så handlar det om vilken verklighet DU, den enskilda människan, väljer att leva i. De stora mediakanalerna ger dig tillräckligt med stoff för att fylla hela synfältet till bredden med den standardiserade konsensusverkligheten – en värld full av naturgivet lidande som ingen kan göra någonting åt, och en lika stor bekväm lättja som ingen vill göra någonting åt. Lika bra att bara luta sig tillbaka och ha det bra. Blir nåt för jobbigt kan man alltid zappa. Fy fan vilken tur att man inte är en arabisk tjej eller en träsknigger som står i vägen för Shell i Ogoniland.

Kom ihåg att du sållar bland all information du tar emot. Gör omedvetna val om vad du väljer att göra till en del av din verklighet – i de fall någon inte redan gjort sig det besväret åt dig. Och i många av de fallen handlar det inte egentligen om vad du tror är sant, utan om vad du tror är bekvämt.

Om du skulle acceptera tanken på att en liten grupp människor med groteska mängder pengar, (och nej, jag snackar inte om judemaffian, jag snackar om pengar, plain and simple, så du ditt lilla nazi-glin som just blev jävligt glad kan dra ner mungiporna från flinten igen, så, tack…) i maskopi med ett globalt nätverk av företag som i praktiken har större inflytande och mer resurser än de flesta länder - och vars chefer sannerligen inte är folkvalda - sakta men säkert håller på att bygga upp ett idiotsäkert system för att för evigt ta ifrån oss förmågan att agera självständigt så blev det plötsligt jävligt svårt att bara softa framför dokusåpan eller dra ett parti nätpoker eller surfa amerikansk college-porn.

En konspiratorisk världsbild kräver handling. Kräver uppror. Och sånt kan vi ju inte ha. Vem fan vill bli en sån där jävla dreadsflummare som gnäller på systemet när det finns en PSP och en ny Spidermanrulle på marknaden? Vem orkar vara hjälte på riktigt när man kan titta på dem på film?

Tycker du att jag är hård? Att jag överdriver? Jämför dig själv med en svensk medborgare under slutet av 30-talet. Tycker du att det var okej att bara sitta och blunda medan Hitler byggde sin makt på andra sidan Kattegatt? Det är samma sak nu. Fjärde riket reser sig i väster och dess sympatisörer vill styra in oss på samma väg. Vi ska inte glömma att det var Creelkommissionen i USA som lärde Hitler vikten av propaganda till att börja med, de är ju gamla i gemet vid det här laget och de lärde sig ett och annat av herr H’s misstag: Nuförtiden får man vara lite mer diskret – men bara lite. 9/11 var det välorkestrerade öppningsnumret för Bushregimen och den nya världsordningen. Samma retorik: ”Vi ska driva ut jude- förlåt, terroistnätverket, denna mänsklighetens fiende – var vaksam medborgare, vem som helst kan vara terrorist, men de känns också igen på sina stora näso…förlåt, skägg.” Samma metoder: Fuska lite för att komma till makten, men få det att se ut som att det gick snyggt och demokratiskt till. Iscensätt lite våld och skyll det på motståndarna – har funkat hundra tusen gånger förut och fortsätter att funka. Samma sätt att bit för bit sätta paranoian i system och på så sätt frånta ”misstänkta” alla rättigheter, tills ingen ”normal människa” bryr sig om ifall de skickas till tortyrläger längre – i alla fall inte förrän de själva blir misstänkta. Historien upprepar sig men ingen vill se det. Österrike – Afghanistan. Polen – Irak.

Mönstret är så tydligt att jag vill krossa TV:n varje gång nyheterna inte börjar såhär: ”Den internationella rättegången mot Bushadministrationen förväntas avslöja straka band till ett globalt nätverk av affärsmän och politiker som utropat sig själva till världens oinskränkta ledare. Bland åtalspunkterna finns mordet på drygt tretusen amerikanska medborgare då World Trade Center raserades med hjälp av noggrant utplacerade sprängmedel, folkmorden i Irak och Afghanistan som skördat hundratusentals civila offer, samt upprättandet av tortyrläger på flera håll i världen.” Innan den dagen kan vi inte hålla käften och sitta lydligt i skolbänken medan Bodström tar sina order ifrån Vita Huset. Men jag gör mig inga illusioner. Sanningar som den här har skrikits ut i århundrade eller århundrade utan att någonting har hänt. För oavsett hur många diktatorer vi avsätter så kvarstår Systemet som skapar dem. Det är därför det här inte är en uppmaning att ta till vapen. Det här är inte en pamflett eller ett plakat. Det här är en dörr. En inbjudan till en annan värld. Du väljer om den skall bli din.

Vi ses när ridåerna faller.