Maria
Maria Ingela Klingbohm
Födelsedatum: 4:e oktober 1973
Längd 170 cm
Klädstorlek Medium
Skostorlek 39
Ögonfärg: Blå
Naturlig hårfärg: Mörkblond
Talar rikssvenska men kan ibland bryta med lite norrländsk dialekt.
Talar förutom svenska även engelska och tyska.
Försvinnandet inträffade någon gång mellan ett och fyra på natten mellan den 5:e och 6:e Mars 2005 från Aspenäs hotell och konferenscenter strax utanför Göteborg. (Snälla, ring inte dit, de vet inget och är jävligt trötta på frågor om Maria.)
Maria hade vid försvinnandet färgat kastanjebrunt hår, lite över axellängd. Hon bar troligtvis grå jeans, vit skjorta och en ljusbeige Canada Goose-jacka eftersom dessa plagg saknades tillsammans med henne.
Hon tog inte med sig vare sig kreditkort, mobiltelefon eller plånbok, allt detta fanns kvar i hennes handväska på hotellrummet. Det enda som saknades var nycklarna till hennes röda Fiat Nuova Panda, som senast sågs då den passerade en vägkamera strax utanför Göteborg 05.56 samma natt som hon försvann. Bilen efterlystes givetvis men har inte setts sen dess.
Vem som är Marias far är inte känt. Tror inte hon visste det själv. Hennes mamma Ingela Klingbohm dog i november 2004. Maria hade också en (hel eller halv?-) syster som hette Angelica, hon dog senare samma år, 17 år gammal, efter ett fall från Årstabron. Det är inte säkert att Maria någonsin kände till sin systers existens, hon talade i alla fall aldrig om henne vare sig inför sin man eller sina vänner. De omhändertogs båda tidigt av sociala myndigheter och placerades i olika fosterhem.
Marias fosterföräldrar bodde så vitt jag vet i västerbotten men jag har inte kunnat hitta någon adress till dem. Om ni läser det här – hör genast av er! Om ni har hört något kan det vara avgörande för att hitta Maria.
Mellan det att Maria var 25 och 28 år så rörde hon sig en hel del på Stockholms synth/goth- och rockklubbar och hon hade ett aktivt intresse för politik. Hon var också en hängiven gamer, som ibland sågs vid Spel och Sånts Warhammerbord och hon spelledde dessutom en fantastisk Kultkampanj som varade i lite mer än två år tillsammans med mig och tre av hennes andra vänner. (De förlorade alla kontakten med henne efter att hon flyttat till Göteborg, men en av dem fick i alla fall en inbjudan till bröllopet.) Hon brukade också tillbringa många timmar i sofforna på Stockholms universitetsbibliotek, även då hon inte studerade. Hon tyckte om atmosfären på bibliotek sa hon. Människor som lyssnade på de dödas röster påminde henne om hennes mamma, och att det vi gör har betydelse även efter att vi försvunnit. Hon började läsa teatervetenskap men hoppade av och bytte sedan kurs till statsvetenskap.
Under de här åren sågs hon oftast svartklädd och ganska kraftigt sminkad, och hon färgade håret svart eller rött, dock oftast det senare. Hon gick aldrig någon kurs i webbdesign, men hade det länge som fritidsintresse och var den som fixade hemsidor åt sina vänner när de hade ett teaterprojekt eller politiska dito. Hon hade en egen hemsida som bytte namn under åren, men som hon brukade prata om som sin ”klippdocka” och byta design på med jämna mellanrum, förutom att hon la upp nya texter och bilder. När hon var liten spelade hon piano, men hon tycks ha tappat intresset för det ganska snabbt, kanske på grund av att hon blivit ditsläpad av sina nya fosterföräldrar snarare än gått dit av fri vilja. Det enda jag någonsin hörde henne spela var något av Philip Glass solopianostycken som jag inte minns namnet på, men som hon alltid spelade om hon kom i närheten av ett piano.
När Maria gick på bio (helst på premiären till nördiga genrefilmer eller knasiga europeiska rullar typ Almodovar) satt hon alltid på första raden i mitten. Jag tyckte att man var tvungen att vrida nacken ur led, men Maria vägrade sitta längre bak än rad tre hur mycket jag än gnällde.
Maria var en manisk museebesökare. Framför allt Naturhistoriska museet. Hon var galen i uppstoppade djur och en gång tog hon med mig till en taxidermist (eller vad det nu kan heta på svenska) hon träffat på en fest. Men det var inte bara döda djur hon gillade. Maria älskade att rida och tog varje tillfälle att rymma ut i skogen på hästryggen. När hon var 15 och hennes fosterfamilj konstaterade att de inte hade råd att bekosta ridlektioner började hon jobba extra i den lokala matbutiken efter skolan. Det var också ett av få intressen som hon behöll, och rent av utvecklade efter att hon blivit tillsammans med J. Han berättade för mig att han tänkt ge henne en egen häst i morgongåva, men han fick alltså aldrig tillfälle att ge henne den presenten.
Flera gånger när jag skulle träffa Maria i någon av Stockholm parker (vi träffades nästan alltid så, först i en park och sedan promenerade vi dit vi skulle) dök hon inte upp utan lämnade istället ett klädesplagg jag kände igen efter sig. Då visste jag att hon lurpassade någonstans i närheten, redo att skrämma livet ur mig när jag letade. Ofta lyckades hon.
Efter att Maria flyttat till Göteborg med sin blivande make tycks hon ha börjat förändras. Ingen på de lokala spelföreningarna eller gothklubbarna kunde påminna sig att de träffat henne då jag frågade runt. Hennes arbetskamrater beskrev henne som ”duktig och snäll” men ingen verkar ha haft någon speciellt personlig kontakt med henne. Om hon hade nära vänner under den här perioden så talade hon i alla fall inte med sin man om dem, det enda avsteget ifrån deras dagliga sociala umgänge var att hon tillbringade mycket tid framför datorn, mot slutet mer och mer. De gånger han kikade henne över axeln satt hon alltid och spelade Counter Strike eller Project Entropia. Även hennes klädstil och utseende förändrades. Hon och K. - hennes makes farmor - spenderade mycket tid tillsammans och det verkar som att Maria influerades mer och mer av hennes råd, både när det gällde stil och socialt uppträdande. Enligt sin make satte hon stolthet i att göra alla dessa saker rätt, i att ”spela spelet” som hon sa, och hon var mycket riktigt en utmärkt värdinna och en god konversatör, enligt de släktingar och affärsbekanta som paret bjöd hem. Hon var fortfarande politiskt intresserad, men ägnade sig oftare åt att ställa pålästa frågor än att uttrycka egna åsikter. Om hon på något sätt inte trivdes med sin nya tillvaro så var det i alla fall ingenting hon visade utåt.
Strax innan hon försvann verkar hon ha slutat äta lunch tillsammans med sina arbetskamrater. Detta var dock ingenting som någon tänkte på, förrän de tillfrågades efter hennes försvinnande. Att hon köpt en egen sprillans ny bil ett par månader tidigare, trots att det bara tog henne en kvart att ta sig till jobbet med kollektivtrafiken, var det heller ingen som funderade över.
Det mest märkliga, förutom matriserna vi hittade i hennes byrålåda, var att hårddisken på hennes dator var borta. J. kunde inte säga säkert när den försvann – han hade inte sett henne packa ner den innan bröllopet och upptäckte inte att den var borta förrän drygt en vecka efter försvinnandet.
